Av: Lars Werin

Ja, det är riktigt, det måste vara ett multilateralt avtal. För egen del tycker jag det är ganska självklart att man ska ta med transaktionskostnader när det gäller att bedöma effektiviteten. Dessa kostnader är ju av precis samma slag som produktions-, transport- och lagringskostnader, dvs de utgörs av åtgång av tid och materiella resurser. Att många inte vill ta med transaktionskostnaderna beror nog på att de på något sätt inte är accepterade inom mikroteorin, eller kanske på att det anses så små att de är negligerbara (helt uppenbart fel). Jag resonerade lite fel på en punkt, nämligen jag sa att det behövs av rättsordningen sanktionerade rättighets(knippen). Men rättighetsknippena, dvs det man träffar avtal om, definieras ofta eller oftast av parterna själva när de formulerar avtalet, och i varje fall om de är satta på papperet så kommer domstolen att acceptera det om det blir en konflikt. Därför blir de automatiskt ”rättsligt sanktionerade”. Till sist: politiska lösningar är ju också i princip möjliga, men här är naturligtvis kostnaderna för att genomföra det ett stort problem (om de nu ska kallas transaktionskostnader eller ges ett eget namn).